Sons av Gustav Möller: Vårt omdöme om detta danska fängelsedrama och trailern

Tunga metalldörrar som smäller, dörrklockor som ringer i sorlet, den ständiga baletten av nycklar som klirrar och gastkramande skrik som tränger igenom de få stunderna av tystnad... Mot en svart bakgrund öppnar Sons dörrarna till det fängelse som kommer att bli den kvävande scenen för tragiska händelser, med nästan ingen väg ut. Vi är fångar under de kommande två timmarna.

Med Sons, hans nya långfilm som presenterades på Berlinalen och som kommer på bio den 10 juli 2024, skapar Gustav Möller (De skyldiga) en kvävande kameramiljö i ett danskt fängelse. Filmen följer Eva Hansen(Sidse Babett Knudsen, den oförglömliga statsministern i serien Borgen), en fängelsevakt som är fullt engagerad i sitt jobb, när Mikkel(Sebastian Bull Sarning), en ung man från hennes förflutna, anländer till fängelset. Eva ber att få bli förflyttad till högsäkerhetsavdelningen, den mest våldsamma delen av fängelset där den intagne har suttit inspärrad.

Redan från början skapar filmen ett påtagligt spänningsklimat, utan att vi omedelbart förstår orsakerna till Evas oro. Därefter följer långa stunder av ensamhet och cornelska frågeställningar (förlåta eller hämnas, gå från offer till bödel?) som vi delar med denna hjältinna i en hitchcockiansk bulle, filmad bakifrån i denna labyrint av korridorer som hon också flyger över, i all makt och allvetande, tack vare övervakningskamerorna.

När maktbalansen mellan föreståndarinnan och fången vänds och hämnden blir mer intensiv vänds moraliska värden upp och ner - hos den empatiska lilla kvinnan som går över gränsen, och även hos publiken som skäms över att ha tyckt att de första repressalierna var njutbara innan det gick för långt.

Det är ett möte ansikte mot ansikte i flera steg, med blickar, knytnävar, sedan ord, och all den nervositet som till slut spiller ut genom väggarna och låter oss andas ut ur detta kvävande fängelse, överkorsat i alla riktningar av galler och säkerhetsglasbubblor, i ett bildformat lika kvadratiskt som en cell.

Efter De skyldiga, där vi isolerades på en polisstation, använder Gustav Möller återigen den (nästan) stängda dörren för att skada tittaren, som blir känslomässigt och moraliskt berövad, särskilt när han ställs inför det krassa konstaterandet: "Vi kan inte rädda dem alla".

• Läs också
• Bioaktuella premiärer: onsdagen den 14 januari 2026
• Vilka filmer ska man se på bio i maj 2026?
• Skräckfilmer att upptäcka nu och snart på biograferna

Trailern för Sons av Gustav Möller :

Vilka filmer ska man se på bio i maj 2026?
Fokus på biopremiärerna i maj 2026: komedier, drama, animerade filmer... Upptäck föreställningar och tider i Paris. [Läs mer]

Drama att se på bio: intensiva känslor och berättelser
Dramafilmguide: aktuella verk på biograferna och kommande releaser, med datum, nyheter och regelbundna uppdateringar. [Läs mer]