Museum Night 2024 är årets höjdpunkt för dig som älskarkonst och museer! Under en kväll kan du fritt vandra runt bland regionens många museer och monument och upptäcka deras permanenta samlingar, tillfälliga utställningar och specialevenemang.
Den tjugonde upplagan av Musée Zadkine äger rum lördagen den 18 maj 2024. Museet ligger i Paris sjätte arrondissement och är tillägnat minnet av den ryskfödde skulptören Ossip Zadkine (1890-1967), som bodde och arbetade i detta hus och dess verkstäder. Musée Z adkine presenterar omkring hundra skulpturer, tapisserier och andra verk som Zadkine skapat och som hans fru testamenterat till oss!
Musée Zadkine: ateljén - museum nära Jardin du Luxembourg
I utkanten av Jardin du Luxembourg öppnar Musée Zadkine i Paris sina dörrar för dig gratis för sin permanenta samling, året runt, i hjärtat av en grön miljö befolkad av skulpturer. Museet ligger på 100 bis rue d'Assas och var tidigare Ossip Zadkines hem, den ikoniska skulptören som bodde där från 1928 till 1967. [Läs mer]
Varje år, för Nuit des Musées 2024, gör Musée Zadkine allt för att erbjuda oss en poetisk kväll, utanför tiden, en-till-en med konstnären och hans verk. Upptäck programmet för denna nya upplaga.
Zadkine. Le Corps en jeu(x)
I år, i samband med de olympiska spelen, har ett särskilt spår med titeln "Le corps en jeu(x)" inrättats i rum 2 och 3 i spåret, samt i trädgårdsateljén som avslutar besöket. Zadkine var ingen idrottsman, men som många skulptörer var han intresserad av temat kroppen i rörelse. Från 1920-talet och framåt ritade och skulpterade han akrobater, jonglörer och dansare, alla motiv som han förknippade med livsglädje och fest. Under andra världskriget fick temat med kroppen i rörelse en mörkare innebörd. De glada akrobaterna blev hårda kämpar vars förskjutna lemmar tycktes förebåda de torterade kropparna i Den förstörda staden, Zadkines stora verk som invigdes i Rotterdam 1953.
Kroppen på spel
Åren 1920-1930 var avgörande för Zadkines karriär. Från 1920, året då han höll sin första separatutställning i sin ateljé på rue Rousselet, till 1933, då han fick sin första retrospektiva utställning på Palais des Beaux-arts i Bryssel, blev Zadkine gradvis erkänd av viktiga kritiker och samlare. I början av 1920-talet influerades han av kubismen och skapade skulpturer vars geometriska former tenderade mot abstraktion, till exempel L'Accordéoniste. Han tog dock snart avstånd från denna rörelse, som han ansåg begränsade hans eget lyriska och uttrycksfulla konstnärliga temperament.
Även om Zadkine aldrig övergav det direkta skulpterandet, gjorde hans nya metod att modellera gips och lera det möjligt för honom att införa rörelse och flexibilitet i sina skapelser. Kropparna dansar, springer och breder ut sig fritt i rummet, animerade av ett glatt liv. De tre exceptionella grupperna Ménades, Joueuses à la balle och Jeux de Grâces illustrerar denna nya inriktning. Samtidigt som konstnären lånade från antiken för sina figurer och draperier som betonade livligheten i gesterna, hämtade han också från cirkusrepertoaren: akrobater och jonglörer befolkade stora, starkt färgade gouacher från 1920-talet och framåt. Zadkine var en uppfinningsrik skulptör och ritade också ständigt. Under 1950- och 1960-talen återvände han till sina favoritmotiv: akrobater tecknade med en tydlig linje, dansare eller kvinnor som springer i kompositioner med starka färger.
Les Travaux d'Hercule
Under andra världskriget tvingades Zadkine i exil på grund av sitt judiska ursprung. Han lämnade Frankrike för USA i juni 1941. Han bosatte sig i New York, hyrde en studio i Greenwich Village och återgick till arbetet. Zadkine var orolig och hade ont om pengar, så han skulpterade mindre under den här perioden, men läste mycket. Han återupptäckte myten om Herkules, som han tolkade i ljuset av tidens tragiska händelser, och som inspirerade till en serie teckningar. "Jag började rita 'Herkules mödor' under kvällarna 1943-1944, mitt i tjuten och de desperata ropen som kom från öst. Allt jag kunde tänka på var vad som hände 'där borta'", skriver han i sina memoarer. Serien utfördes med penna och svart bläck och publicerades i litografi 1960, från vilken de planscher som presenteras här är hämtade. Vare sig han dräper hydran från Lerna eller lejonet från Nemea fångas den grekiske hjälten i en livlig närstrid. Den grafiska behandlingen framhäver hans muskulatur, som återges med kraftiga skrafferingar och förstoras av kraftfull chiaroscuro, vilket påminner om Goyas Disasters of War. Les Travaux d'Hercule (Herkules mödor) ger inte på något sätt en heroisk bild av kampen. Snarare är det människornas skräck och våld som Zadkine skildrar: "mina teckningar var som ett slags berättelse om dödandets raseri, ett raseri som satte hela jorden i brand och svepte in den i en svepning genomborrad av blodets och lidandets hagel".
Zadkine och den monumentala skulpturen
Från 1914 och framåt skapade Zadkine monumentala verk. Liksom den senare Prometheus som presenteras i detta rum, var dessa huvudsakligen figurer skulpterade direkt från kolossala stammar, vars form och material inspirerade konstnären. Efter andra världskriget, när återuppbyggnaden av städer förnyade "skulpturens kallelse att ta sin plats i det offentliga rummet", tog Zadkine på sig flera uppdrag för monument. Han kunde då ge form åt sina projekt, av vilka några, som monumentet över Jarry, utformades i slutet av 1930-talet. Det mest kända är La Ville détruite, en sex meter hög bronsfigur som invigdes i Rotterdam 1953. Verket, som ibland kallas "skulpturens Guernica", är ett minne av de bombningar som utplånade hamnstaden och fördömer krigets skräck och absurditet. Fram till slutet av sin karriär var frågan om monumentalitet intressant för konstnären, som anpassade några av sina abstrakta verk till monumentala format, till exempel La Forêt humaine, som beställdes 1960 för en stiftelses huvudkontor i Jerusalem, och La Demeure, som invigdes i Amsterdam 1963.
Kroppen i kamp
När Zadkine återvände till Frankrike 1945 glömde han inte de verk som han hade skapat under sin exil i USA. Han använde dem som en matris för att förnya sitt arbete, som utvecklades mot mer abstrakta former, ofta inspirerade av växtvärlden. Temat med kroppen i kamp, som utforskades ingående i Les Travaux d'Hercule, fortsätter att sysselsätta konstnären. Figuren i La Ville Détruite, ett slags osammanhängande, desillusionerad Harlekin, har mycket att tacka 1940-talets brottare för, vilket de magnifika förberedande teckningarna för monumentet visar. Under 1950- och 1960-talen återvände Zadkine till temat kamp, men på ett abstrakt och symboliskt sätt, nästan helt utan kropp. I skulpturen Combat från 1960 finns bara två händer representerade och fingrarnas sammanflätning är den enda påminnelsen om kropparnas sammanflätning och kampens våld.
www.zadkine.paris.fr
Fri entré i mån av plats
7pm to 11pm Last admission 10.30pm
Konsert med Topaze Trio
Med anledning av den europeiska museinatten bjuder Topaze Trio (flöjt, viola och harpa) publiken på ett musikprogram inspirerat av Ossip Zadkines liv. Musikerna Lucie Humbert, Alexandra Morand och Claire Rousset kommer att framföra verk av Sexgruppen. Zadkine, som arbetade nära dessa kompositörer, uppskattade deras musik och sade om dem: "Deras musikaliska kompositioner passade perfekt till min skulptur, med en motsvarande atmosfär och en parallellitet i våra avsikter och vårt sökande efter det nya i formens och ljudets anda".
För att publiken ska kunna associera dessa kompositörers musikaliska världar med Zadkines verk i museet har de tre musikerna i Trio Topaze valt att anpassa korta stycken av Francis Poulenc, Arthur Honegger, Germaine Tailleferre och Georges Auric för sin grupp. De kommer också att spela Trio för flöjt, viola och harpa av Leo Smit, en holländsk kompositör som flyttade till Paris på 1920-talet och som i hög grad påverkades av Darius Milhaud. Leo Smit var av judiskt ursprung, precis som Zadkine, och deporterades till förintelselägret Sobibór där han mördades 1943. Zadkine tog sin tillflykt till USA under andra världskriget.
Konsert kl. 19.30, 20.30 och 21.30
Längd: ca 20 minuter
Gratis, ingen bokning krävs, i mån av plats
Nattöppet i Zadkine-museet kl. 19.00-23.00
PROGRAM
Francis Poulenc: Andante ur Trio för oboe, fagott och piano* (1926)
Arthur Honegger: Petite Suite pour deux instruments et piano* (1934)
Leo Smit: Trio för flöjt, viola och harpa (1926)
Germaine Tailleferre: Forlane för flöjt och piano* (1972)
Georges Auric: Vals från filmen "Moulin Rouge"* (1952)
*transkription för flöjt, viola och harpa av Trio Topaze
Nuit des Musées är ett tillfälle att upptäcka parisiska museer som vi vet mindre om, och att återupptäcka dem som vi redan älskar! I vilket fall som helst finns det alltid en bra anledning att besöka Musée Zadkine under denna exceptionella natt.
Datum och tidtabeller
DE 18 maj 2024
Plats
Zadkine-museet
100 bis rue d'Assas
75006 Paris 6
Priser
Fri
Rekommenderad ålder
För alla
Officiell webbplats
www.zadkine.paris.fr
Musée Zadkine: ateljén - museum nära Jardin du Luxembourg
