En av de vackraste klockorna i Paris är den som finns i dagstidningen Le Temps gamla byggnad. Om du tittar upp från rue des Italiens kommer du att bli förbluffad över dess skönhet. Den här byggnaden, som uppfördes 1911 för tidningen Le Temps, var dömd att ha ett vackert ur. Här är historien.
Den tidigare Le Temps-byggnaden i Paris är fylld av historia. Tidningen grundades 1861 av Auguste Nefftzer och inspirerades av den engelska förebilden The Times för att bli en stor moderat och liberal publikation med en internationell utblick. Trots att den såldes för tre gånger så mycket som de populära dagstidningarna blev den en oersättlig källa för sina parisiska och provinsiella kollegor morgonen därpå.
Enligt Wikipedia hade han ett stort följe bland Frankrikes politiska, ekonomiska och intellektuella elit och ansågs vara en referenspunkt vid internationella evenemang.
Med sitt stora, strama format, utan illustrationer eller rubriker, etablerade sig Le Temps som en seriös och opartisk röst i det franska medielandskapet. Tidningens analyser var erkänt noggranna och opartiska, och den var ofta den franska diplomatins halvofficiella språkrör utomlands. Inrikespolitiskt hävdade tidningen att den "talade republikansk lag" och var en stark motståndare till det andra kejsardömet och dess riskfyllda utrikespolitik.
Le Temps har haft sina upp- och nedgångar under hela sin historia. Efter nederlaget och förlusten av Alsace 1871 överlämnade Nefftzer ledningen av tidningen till Adrien Hébrard, som stärkte tidningens inflytande och gjorde den till den tredje republikens referensorgan. Under mellankrigstiden ökade tidningens upplaga, men dess diplomatiska ställningstaganden kom att sammanfalla med Storbritanniens. Efter Frankrikes nederlag 1940 ställde sig Le Temps på Vichy-regeringens sida.
Efter befrielsen beklagade dock en stor del av den allmänna opinionen avsaknaden av en seriös och opartisk tidning i den nya pressen. För att kompensera för denna brist skapades Le Monde i december 1944 under ledning av Hubert Beuve-Méry. Den nya redaktionen samlade journalister från gamla Temps och unga motståndsmän och slog upp portarna på rue des Italiens.
Lokalerna i den tidigare tidningsbyggnaden Le Temps i Paris var kända för sin elegans och prestige. De byggdes 1911 speciellt för tidningen i jugendstil med balkonger i smidesjärn och dekorativa glasmålningar. Byggnaden var också utrustad med centralvärme och två moderna hissar.
Le Temps kontor var också platsen för viktiga möten mellan politiska, intellektuella och kulturella personer från den tiden. Enligt Wikipedia besökte personer som Georges Clemenceau, Émile Zola, Jean Jaurès och André Gide tidningens kontor för att ge intervjuer och utbyta idéer med journalister.
Le Temps lokaler var emellertid också skådeplatsen för mörka ögonblick i fransk historia. Efter Frankrikes nederlag mot Tyskland 1940 tvingades Le Temps lämna Paris och dra sig tillbaka till Lyon, för att slutligen upphöra med utgivningen 1942. Under ockupationen ockuperades lokalerna på rue des Italiens av tyska styrkor, som använde tidningens pressar för att trycka sin egen propaganda.
Efter befrielsen övertogs lokalerna av den nya redaktionen för Le Monde. När Hubert Beuve-Méry och hans team flyttade in i dessa lokaler 1944 ärvde de en plats som var fylld av historia och som symboliserade både arvet från den "stora pressen" och arvet från den lilla kvalitetspressen. Byggnaden, med sin imponerande Haussmann-fasad och monumentala klocka, har blivit en symbol för den franska pressen och dess viktiga roll i landets politiska och kulturella liv.
Även om lokalerna idag har renoverats för andra ändamål är de fortfarande en viktig plats i den franska pressens historia och vittnar om den stora politiska och kulturella utvecklingen i Frankrike under de senaste århundradena.
Datum och tidtabeller
Av 1 januari 2023 På 31 december 2028
Plats
Tidigare Le Temps-byggnad i Paris
5 Rue des Italiens
75009 Paris 9
Priser
Gratis
Rekommenderad ålder
För alla
