Efter Elton John, Edith Piaf, Claude François, Johnny Cash, Bob Dylan, Bob Marley eller Amy Winehouse, Better Man granskar Robbie Williams livsresa. Regisserad av Michael Gracey, den musikalbiografin landar på Paramount+ den 22 juni 2026, efter biopremiären och visningen på Canal+.
Better Man
Film | 2024
Biopremiär: 22 januari 2025
Finns på Paramount+ den 22 juni 2026
Musikbiografi | Speltid: 2h14
Av Michael Gracey | Manus: Michael Gracey, Simon Gleeson, Oliver Cole
Med Robbie Williams, Jonno Davies, Steve Pemberton
Nationalitet: USA, Storbritannien, Kina, Frankrike, Australien
Filmen följer den brittiska sångarens uppgång, från uppväxten i norra England till tiden i Take That och därefter solokarriären. Blivande en ledande figur i popen måste Robbie Williams också möta överdrifter, sårbarheter och familjespänningar som följer med kändisskapet.
Det mest uppenbara greppet i Better Man är dess tolkning av Robbie Williams som en CGI-skapad apa, gestaltad av Jonno Davies. Detta val, som avslöjades redan i trailern från Paramount Pictures France, ger biografin en mycket igenkännbar identitet och skiljer filmen från de mer klassiska musikbiografierna.
Michael Gracey återvänder här till ett område som ligger nära det han gjorde i The Greatest Showman från 2017, med ett angreppssätt som blandar musiknummer, karriärberättelse och en intim utforskning av hans resa. Filmen vilar bland annat på Robbie Williams röst och på låtar kopplade till hans färd, från Take That-eran till hans solokarriär.
Trailern till Better Man
Vår åsikt om Better Man :
Med Better Man levererar Michael Gracey ett mästerligt och nyskapande biografiskt drama som följer livet och karriären för Robbie Williams. Mellan rörande självreflektion och spektakulära musiknummer omdefinierar filmen biopucken och bjuder på en djupt rörd och visuellt djärv biopik. Jonno Davies, som gestaltar Robbie Williams som en metaforisk tecken, levererar en helt ny och fängslande föreställning som går mellan innerlig bekännelse och flammande firande.
I centrum för Robbies identitetskamp finns en stormfylld relation till hans far, Peter, spelad av Steve Pemberton. En misslyckad konstnär som är besatt av kändisskap lämnar sin familj för att jämt försöka nå framgång som alltid verkar fly honom. Denna frånvaro sätter djupa spår hos Robbie, som växer upp med föreställningen att berömmelse är vägen till uppmärksamhet från sin far och ett sätt att fylla tomrummet efter avsaknaden.
Stegvis nyanserade prestationen av Steve Pemberton gör rättvisa åt denna komplexa karaktär, en drömmare som slitits ner och en avlägsen fadersfigur. Scenerna där Peter och Robbie korsas, laddade med spänning och hopp, avslöjar den inre kampen hos artisten som kämpar mellan önskan att lyckas för att behaga sin far och ilskan som följer av upplevelsen av att ha blivit övergiven. Dessa interaktioner tillför berättelsen en extra dimension genom att belysa det generationsöverskridande trycket av misslyckande och ouppfyllda förväntningar.
Det djärva greppet att avbilda Robbie Williams som en uttrycksfull apa är filmens mest minnesvärda val. Denna förvandling, som vid first glance kan överraska, visar sig vara en subtil metafor för att granska artistens inre kamp mot kändisskap, beroende, och tyngden av hans offentliga image. Denna symbolik, trots sin lekfullhet, förstärker filmens mänsklighet och sårbarhet och gör berättelsen universell även när den är lätt surrealistisk.
Filmen nöjer sig inte med att försköna Robbie Williams karriär. Den utforskar också hans privata relationer, särskilt med Nigel Martin-Smith, den visionära mångsidige managern spelad av en enastående Damon Herriman. Martin-Smith, skaparen av Take That, målas här upp som en komplex mentor, växlande mellan manipulatör och byggherre, vars påverkan på Robbie är lika slående som motsägelsefull. Dynamiken mellan de två karaktärerna ger stunder av spänning och intensiv emotion, och lyfter skuggsidorna bakom strålkastarna.
I rollen som Robbies mormor bidrar Alison Steadman med en välkommen värme och ömhet, och gestaltar en av chanteurs kärnfränder. Hennes närvaro ger berättelsen en påtaglig mänsklighet och förankrar känslorna i en äkta familjerelation. Scenerna mellan Robbie och sin mormor utmärker sig genom sin uppriktighet och erbjuder stilla pauser mitt i kändisskapets tumult.
Filmen håller fast vid sitt visuella stamp, och Michael Gracey bjuder på en storslagen regi där varje musiknummer blir ett konstverk. Robbie Williams främsta låtar, såsom She’s the One eller Take That‑hitsen, vävs in organiskt i berättelsen och förstärker de viktigaste milstolparna i hans liv. Scenen där Take That framför den ikoniska låten Rock DJ i en djärv one‑take genom Londons gator är en riktig filmisk bravado, där gruppens energi och utburhet exploderar på duken. Likaså fångas dansen på ett fartyg till She’s the One med en grace och poesi som speglar början av Roberts relation med Nicole Appleton.
Rent visuellt pendlar filmen mellan strålkastarnas gnista och mörkare, mer intima sekvenser som träffar kärnan i artistens offentliga liv kontra privatliv. Fotografin och ljussättningen spelar en nyckelroll i upplevelsen, liksom ljudmixen som sätter musiken i centrum av bioupplevelsen.
Under ytan av ett glittrande spektakel bjuder Better Man på ett klart och nyanserat porträtt av kändisskapet och dess överdrifter. Den undersöker beroenden, ensamhet, fadern och de uppoffringar som följer med framgång, samtidigt som den hyllar artisthjärtat och dess motståndskraft. Det universella budskapet om identitetens sökande går långt bortom Robbie Williams historia och ventilerar en relevant reflektion över star system och publikrelationer i en övermedierad värld.
Karaktären Robbie Williams förvånar genom sin förmåga att korsa gränsen mellan sårbarhet och exploderande energi. Han avslöjar sig med en uppriktig ärlighet, samtidigt som han bär ett lekfullt och skarpt sinne mot sin egen resa. Hans tolkning, förstärkt av de studioframträdande prestationerna av Damon Herriman och Alison Steadman, höjer filmen till en emotionell och äkta nivå som är ganska ovanlig i genren.
Better Man är inte en vanlig musikalisk biografi. Den överträffar genren genom sin konstnärliga djärvhet, emotionella djup och sin iögonfallande regi. Michael Gracey lyckas med den svåraste bedriften av att förena spektakel och introspektion, och levererar en film som tilltalar såväl fansen som Robbie Williams som alla som älskar starka mänskliga berättelser.
Med Better Man levererar Michael Gracey ett mästerverk som stannar kvar i minnet. Denna musikbiografi, lika djärv som gripande, står som en sann firande av musiken, motståndskraften och den mänskliga komplexiteten. Ett mästerverk som kommer att prägla biopicks landskap och beröra alla som tar sig an filmen.
För att fördjupa dig ytterligare kan du även läsa vårt urval av Paramount+-nyheter för juni, vår guide till nya streamingutgåvor över alla plattformar och dagens urval Vad du ser i streaming idag.
