5 september är ett drama regisserat av Tim Fehlbaum, med Moritz Binder som medförfattare, med Peter Sarsgaard, John Magaro och Ben Chaplin i huvudrollerna. Filmen återger en viktig episod i mediehistorien. Sänds på Canal+ tisdagen den 28 oktober 2025 kl. 21.10.
5 septemberär inspirerad av verkliga händelser och skildrar direktsändningen av gisslandramat under OS i München 1972. Genom ett amerikanskt tv-teams ögon utforskar filmen de moraliska och professionella dilemman som uppstår när en global tragedi sänds inför en miljard tv-tittare. Den unge producenten Geoff ställs inför avgörande val när informationen blir ett tveeggat vapen.
Genom att följa den växande spänningen mellan ambition, etik och sanning belyser filmen mediernas roll inför tragedier och ifrågasätter gränserna för direktsändningar. Denna fängslande berättelse visar hur viljan att informera kan kollidera med ansvaret att skydda människans värdighet.
Filmen är inspelad i Tyskland och Ungern och återger troget tidens miljöer och teknik. Analoga kameror, katodstrålerör och satellitlinjer illustrerar de tekniska begränsningarna inom televisionen på 1970-talet. Tim Fehlbaums regi prioriterar en kontinuerlig spänning och dokumentär realism.
Med sitt tema riktar sig 5 septembre till tittare som är intresserade av samtida historia, journalistik och reflektioner över mediernas etik. Filmen är tillgänglig för alla och kombinerar narrativ stringens med dramatisk spänning.
5 september
Film | 2025
Sänds på Canal+ den 28 oktober 2025 kl. 21.10
Originaltitel: September 5
Nationalitet: Tyskland / USA
Från de allra första scenerna i 5 September får tittarna uppleva spänningen under OS i München. Kameran följer den ambitiöse producenten Geoffrey Mason(John Magaro) och tv-chefen Roone Arledge(Peter Sarsgaard) när de jonglerar med sportbevakning och sändningskrav. Men när ett gisslandrama utbryter i OS-byn ändras tonen dramatiskt: det som skulle vara en festlig tillställning blir den första attacken som sänds live över hela världen och följs av 900 miljoner åskådare.
Filmen utmärker sig genom sin historiska rekonstruktion, både visuellt och tekniskt. Den noggranna konstnärliga ledningen för oss tillbaka till 70-talet, med tunga kameror, osäkra satellitförbindelser och spända förhandlingar för att behålla exklusiviteten på bilderna. Användningenav arkivbilder som integreras i berättelsen tillför en dos av slående autenticitet, samtidigt som den understryker gränsdragningen mellan verklighet och mediascenografi.
Huvudtrion fungerar fantastiskt bra. John Magaro porträtterar på ett träffande sätt en ung producent som fastnat i en etisk och professionell spiral och pendlar mellan ambition och en medvetenhet om vad som verkligen står på spel i hans yrke. Peter Sarsgaard, karismatisk och oförsonlig, spelar en visionär Roone Arledge, beredd att göra vad som helst för att etablera ABC som riktmärke för sportjournalistik. Men det är kanske Leonie Benesch, i rollen som Marianne Gebhardt, en tysk tolk, som ger mest mänsklighet till detta drama och sätter gisslans nöd i perspektiv inför det mediemaskineri som är i rörelse.
Där 5 september sticker ut är i sitt frenetiska tempo och den ständigt närvarande spänningen. Filmen handlar inte direkt om gisslan eller terroristerna, utan om dem som formar den levande berättelsen. Varje beslut blir strategiskt: hur filmar man gisslantagningen utan att störa ordningsmaktens ingripande? Ska vi fortsätta att sända live, med risk för att informera terroristerna själva? Filmen avslöjar dessa maktkamper, särskilt mellan ABC Sports och ABC News, som båda gör anspråk på att få bevaka händelsen.
En av de mest slående scenerna visar hur journalister klär ut en reporter till idrottsman så att han kan röra sig fritt och få med sig aldrig tidigare visade bilder. Senare, när operationen för att befria gisslan blir dödlig, leder ett fatalt kommunikationsfel till att flera kanaler för tidigt meddelar att de har räddats... när de i själva verket alla har dödats. Det är en skrämmande sekvens, en påminnelse om den förödande effekten av obekräftade nyheter.
Tim Fehlbaums foto är nervöst, med flera närbilder i kontrollrummet för att accentuera klaustrofobin och det uppbyggda trycket. Omväxlande med översiktsbilder av OS-byn, tagna med tidstypisk kornighet, ger en känsla av omfattningen av den tragedi som utspelar sig.
Dendämpade ljussättningen med sina svala ockratoner förstärker den dramatiska spänningen och 70-talsatmosfären. Ljuddesignen spelar en nyckelroll: mellan nyhetsredaktionernas liv och rörelse, de tunga tystnaderna och de hackiga radiosamtalen försänker den tittaren i den brådskande direktsändningen.
5 september är mer än bara en thriller, det är en reflektion över mediernas plats i det moderna samhället. Den väcker frågor som är aktuella än idag: Hur långt ska en journalist gå för att informera? Var går gränsen mellan rapportering och voyeurism? Genom kaoset i München 72 illustrerar filmen hur direktsändningen av en tragedi kan påverka hur den utvecklas, en fråga som är mer aktuell än någonsin i de sociala nätverkens tidsålder.
Visserligen kan man kritisera filmen för att den i hög grad utgår från ett amerikanskt perspektiv och i viss mån försummar tysk krishantering och den tidens geopolitiska spänningar. Men inom sitt område - journalistik under press - är 5 september ett kraftfullt och fängslande verk.
Genom att noggrant rekonstruera en historisk vändpunkt inom tv-journalistiken ifrågasätter 5 septembre mediernas ansvar inför tragedier och sanningen i realtid.
För mer information, se även vårt urval av filmer, serier och program att se på TV denna vecka, vår guide till alla plattformar och dagens urval av vad du kan se idag via streaming.
