Anknytningen: en känslomässig drama med Valeria Bruni Tedeschi som prisbelönades med César för Bästa film 2026

Attachmenten är en fransk dramafilm regisserad av Carine Tardieu, som även har skrivit manus tillsammans med Raphaële Moussafir, baserad på romanen Intimitet av Alice Ferney. Med huvudrollerna av Valeria Bruni Tedeschi, Pio Marmaï och Vimala Pons, hade filmen premiär den 19 februari 2025. Den presenterades på Venedigs Biennale 2024 (sektionen Orizzonti) och fick stora framgångar när den tilldelades tre huvudpriser vid 51:a César-galan 2026: Bästa Film, Bästa Adaptation och Bästa kvinnliga biroll för Vimala Pons.

Sandra, en halvtioåring med ett starkt oberoende, lever ett välplanerat liv mellan sitt bokcafé och sin lägenhet. När hennes granne plötsligt hamnar i en svår situation med ett litet barn och en bebis, tvingas hon att gradvis bli en del av deras vardag – trots att hon inte planerade det. Det som började som ett tillfälligt hjälpande hand utvecklar sig till en regelbunden närvaro, och till slut till ett djupare band.

Med tiden växer känslan av anknytning fram ur vardagens små ögonblick: ett leende som delas, ett tystnad som sänker sig, en oro som ventileras. Sandra, som alltid förnekat behovet av att knyta an, upptäcker en oväntad form av engagemang i denna ombytliga familj. Filmen tar upp hur relationer kan vävas utanför de traditionella ramarna, mellan sorg, ensamhet och en vilja att finnas där för någon annan.

The Attachment trailer

Festlandet

• Läs också
• De bästa biograferna i Paris

Med Hänsyn adaptrar Carine Tardieu fritt romanet av Alice Ferney, publicerat 2020. Filmmakaren valde att fokusera berättelsen kring karaktären Sandra för att göra henne till filmens hjärta, och satsade på en intim och närmast berättad stil. Inspelningen ägde rum med en lätt team och en handhållen kamera, designad för att komma nära skådespelarna och barnen. Fotochefen Elin Kirschfink valde ett bildspråk med naturliga nyanser, där inomhusmiljön ger värme och utomhusbelysningen är kallare. Filmen belönades med tre César-priser 2026 (Bästa film, Bästa adaption för Carine Tardieu, Raphaële Moussafir och Agnès Feuvre, samt Bästa kvinnliga biroll för Vimala Pons) och nominerades till ytterligare fem priser, inklusive Bästa kvinnliga och manliga huvudroll.

I linje med Les Jeunes Amants och Ôtez-moi d’un doute fortsätter regissören att utforska mänskliga relationer och bräckliga balansen däri. Filmen förankrar sig i den franska dramatiska filmtraditionen, där fokus ligger på det privata och intime, med en berättarteknik som lyfter fram ansikten, tystnader och dialoger. Den ljudmässiga genomarbetningen, där klassisk musik och inspiration hämtad från östcentralen av Eric Slabiak ingår, skapar en subtil dynamik som inte överdriver emotionen.

Vår åsikt om L’attachement :

Det finns filmer som slår ordentligt, och andra som viskar i örat. L’attachement, regisserad av Carine Tardieu, tillhör den senare kategorin: en intimistisk och noggrann drama, där känslorna byggs upp i tystnader, rörelser och återhållna ord. Baserad på romanen L’Intimité av Alice Ferney, utforskar filmen hur sköra liv ibland korsar varandras vägar, ibland stöter ifrån sig, för att slutligen skapa en gemensam plats – utan instruktioner eller löften om omedelbar helande.

Med starka insatser av Valeria Bruni Tedeschi, Pio Marmaï och Vimala Pons skildrar L’attachement en känslosam berättelse om sorg, ensamhet och att omvärdera relationer. Utan att överdriva, låter filmen känslor bubbla fram i små rörliga andetag, med en sällsynt förmåga att förmedla både förlustens tyngd och möjligheten till ett nytt balanserat liv. Den mycket precisa regi får fram komplexa, motsägelsefulla karaktärer som präglas av bottenbundenhet och diskretion.

Carine Tardieu skapar en organisk regi, som går nära ansiktena, växlar mellan närbilder — där tvekan och motstridiga känslor tydligt framträder — och bredare bilder som placerar karaktärerna i vardagen, ibland för stor för dem. Bildspråket är till stor del dämpat och naturligt: varma interiörer som sakta återuppbyggs, och kallare utomhusscener som återspeglar initial isolering. Den visuella stilen, subtil men konsekvent, ledsamt förstå hur banden formas snarare än att visa dem direkt.

Filmen vilar mycket på Sandra, en länge etablerad granne, som på ett nästan oavsiktligt sätt dras in i en familj som är på väg att kullkasta. Bruni Tedeschi gestaltar en återhållsam karaktär, fylld av impulser hon sällan tillåter sig att fullt ut uttrycka. Allt kommuniceras genom blickar, kroppsspråk och avbrutna meningar. Mötet med Alex (Pio Marmaï), en ung, bräcklig pappa, är också skildrat med stor träffsäkerhet — han ("forserar") fram ett lugn som aldrig helt döljer tröttheten och sorgen. Filmen fångar precis det där svåra ögonblicket då man står kvar “för barnens skull”, ännu osäker på hur man ska gå vidare.

I centrum mellan Sandra och Elliot (César Botti) blommar en ärlig, värdefull relation. Deras samtal är ibland något klumpiga, ibland humoristiska, men alltid förankrade i verkligheten. Och dialogen, ofta med en fin humoristisk underton, undviker att bli överdriven eller patetisk. Ett exempel ger mycket insikt i filmens sätt att skildra styrka, ansvar och barns beundran:
"Att skaffa barn är mer än jag klarar av!
- Är mamma stark?
- Hon kan ta hand om ditt liv, inte bara sitt. Ja, jag tror att Cécile är väldigt stark."

Det som slår är avvisandet av enkla lösningar. Filmen erbjuder ingen "lösning" för sorg eller ensamhet: den observerar varsamt hur varje individ försöker, snubblar och börjar om. Ljudbilden förstärker denna känsla av äkthet: en sparsam ljudspår, inslag av klassisk musik och framförallt tysta, talande pauser — andetag, en vänd sida, ett otåligt barn. Allt detta stärker den intima atmosfären utan att överdriva den.

Utöver melodramet ställer L’attachement en enkel, central fråga: Vad gör en familj? Blod, rutin, närvaro eller valet att stanna kvar — även med brister. Tardieu tar inte tydlig ställning, vilket är en av filmens styrkor: ingen karaktär är idealiserad, alla har sina mörka hörn. En rad av Sandra till Alex sammanfattar denna "nu"-filosofi bättre än något annat: "Jag var bara där! Ditt uppdrag är att vara lycklig, för att visa Lucille ett exempel att lära sig av. Annars är det kört."

L’attachement är en film av ömhet och diskretion, aldrig sentimental eller övertydlig. Den föredrar nyanser framför effekt och ger publiken tid att komma in i karaktärernas värld. En film som inte söker chockeffekter, utan som bygger ett varaktigt intryck — som dessa tysta, diskreta band som till slut betyder mycket.

Förbindelsen
Film | 2025
Biopremiär: 19 februari 2025
Drama | Speltid: 1h45
Regi: Carine Tardieu | Med Valeria Bruni Tedeschi, Pio Marmaï, Vimala Pons
Originaltitel: L’Attachement
Ursprungsland: Frankrike

Festlandet

Pris hem av César-akademin, bekräftar denna dramafilm Carine Tardieu's starka plats i det samtida franska filmlandskapet, där den kombinerar litterär anpassning med en intim berättelse om familjedynamik. Med ett hyllat skådespelarensembl och tight regi står den som ett av 2025 års mest minnesvärda verk.

För att förlänga bioupplevelsen, kolla in bioaktuella filmer i februari, de filmer du bör se just nu och vår urval av årets melankoliska filmer.