I dag väcker ordet “Châtelet” mest associationer till en välbesökt tunnelbanestation och ett livfullt torg, bara några steg från Seine. Men dess ursprung är mycket mer krigiskt. Under medeltiden betecknade châtelet en liten fästning, ofta byggd för att skydda en bro, en stadport eller en strategisk passage.
Det var precis den roll som Grand Châtelet spelade, en fästning som restes på 1100-talet av kung Louis VI den Store. Belägen vid den norra ingången till Pont au Change, fungerade denna befästning som ett skydd mot intrång till Ile de la Cité – Paris historiska centrum. Genom århundradena fick byggnaden även funktioner inom rättsväsendet och polisen: den huserade Paris präroit, domstolar och till och med ett skrämmande fängelse, känt för sina mycket hårda förhållanden för de fängslade.
Grand Châtelet dominerade högra stranden av Seine med sina stränga torner och sin roll som ordningsvakt. Men i takt med att staden växte och dess militära betydelse minskade, blev fästningen mer och mer en symbol för en gammal, auktoritär regim och en impopulär rättvisa.
År 1802 beordrade Napoléon Bonaparte att den skulle rivas. Idag finns inget synligt spår kvar av det stora Châtelet. Slottet har bokstavligen utplånats från stadsbilden för att ge plats åt Place du Châtelet, en stor öppen plats mellan de två välkända teatrarna: Théâtre du Châtelet och Théâtre de la Ville.
Även om den stora Châtelet-numera är osynlig för blotta ögat, har man under arkeologiska utgrävningar hittat spår av den i källarvåningarna. Det gäller särskilt under den första tunnelbanebygget i början av 1900-talet. Några stenar, fundament eller delar av väggar har identifierats, tysta vittnen till denna bortglömda närvaro.
Det är dock inget som är utställt för allmänheten idag. Det enda som finns kvar är namnet: “Châtelet”, det lilla ordet som för tankarna till ett slott, även om ingen längre ser det.
Denna sida kan innehålla AI-assisterade element, mer information här.
