Framtidens möte är den nya långfilmen av Cédric Klapisch, som han har skrivit tillsammans med Santiago Amigorena. Den här komedidramat på 2 timmar och 6 minuter, med ett omfattande och åldersmässigt blandat skådespelarensemble, visas utan tävlingssektion på Cannes Filmfestival 2025 – ett historiskt första för regissören i den officiella urvalslistan. Filmen har premiär i svenska biografer den 22 maj 2025 och gjordes med bland annat Suzanne Lindon, Abraham Wapler, Vincent Macaigne, Julia Piaton, Sara Giraudeau, Cécile de France, Zinedine Soualem, Paul Kircher och Vassili Schneider i rollerna.
Idag, år 2025, får omkring trettio medlemmar av samma familj veta att de ärvt en övergiven gård som stått tom i flera decennier. Fyra av dem – Seb, Abdel, Céline och Guy – tilldelas ansvaret att göra en besiktning. I det tidlösa huset hittar de oväntade skatter: gamla fotografier, dagböcker, målningar och glömda föremål.
Dessa spår från det förflutna leder dem på Adèles spår, en ung kvinna som lämnade Normandie vid 20 års ålder för att flytta till Paris år 1895. Berättelsen rör sig därefter mellan två tidsperioder, den sena 1800-talsperioden, präglad av den industriella revolutionen, fotografins födelse och impressionismens framväxt, och året 2025. Denna tidsmässiga konfrontation får karaktärerna att ifrågasätta sitt familjearv, sina ideal och sin relation till framstegen.
Projektet fortsätter Cédric Klapis actual längtan efter det Paris som fanns före 1900. Redan i sin första kortfilm, Ce qui me meut, utforskade han denna epok. Med La Venue de l’avenir förverkligar han en dröm som funnits länge: att göra en kostymfilm som hyllar ett förlorat Paris, inspirerad av fotografer som Eugène Atget, Charles Marville och Nadar, vars bilder har format filmens visuella fantasi.
Skrivandet av manus blev inlett med ett noggrant dokumentärt arbete tillsammans med Santiago Amigorena. Tillsammans utforskade de Normandie och besökte många museer – såsom Musée d'Orsay, Marmottan, Le Havre och Honfleur – samtidigt som de hämtade inspiration från viktiga texter som Scènes de la vie de bohème av Henri Murger. Denna historiska fördjupning genomsyrar berättelsen, som väver samman familjehemligheter och konstnärligt arv, samtidigt som den utmanar hur måleri och fotografi bevarar minnet av människor och platser.
Filmen väcker också en reflektion över den teknologiska utvecklingen. Den växlingen mellan 1895 och 2025 sätter de materiella framstegen i perspektiv, samtidigt som den belyser deras baksidor och utmaningar. Den ifrågasätter moderniteten genom ögonen på några av karaktärerna. Klapisch fortsätter därmed ett tema han ofta återkommit till i sin senaste filmografi: överföring och arv, nu utvidgat till en historisk och estetisk dimension.
Återskapandet av Paris 1895 var en stor logistisk utmaning. Hästdragna vagnar, hästar, omnibusar och statistroller i kostymer krävde noggrann förberedelse, till skillnad från den mer spontana arbetsmetoden hos filmregissören. Visuellt har den filmiska fotografen Alexis Kavyrchine hämtat inspiration från autochromer och impressionismen, med bilder som påminner om Monet och Degas. Scener i periodstil spelades in i anamorfisk teknik, medan moderna scener har en skarpare bild, filmad med vanliga objektiv för att skapa en tydligare look.
Musiken, som är komponerad av Rob, fungerar som en bro mellan olika tidsepoker. För första gången samarbetar Cédric Klapisch med just denne kompositör, vars instrumentala soundtrack för tankarna till både Debussy, Satie och en modern, samtida känsla. Soundtracket förstärker filmens introspektiva ton utan att överdriva emotionen.
Visad utanför tävlingsprogrammet under 78:e upplagan av Cannes Filmfestival, La Venue de l’avenir markerar en viktig Milstolpe i Cédric Klapischs karriär, som Thierry Frémaux betonade under presskonferensen för den officiella selektionen på Cannes Filmfestival.
Framtidens platsättningar
Film | 2025
Biopremiär: 22 maj 2025
Drama-komedi | Längd: 2h06
Av Cédric Klapisch | Med Suzanne Lindon, Abraham Wapler, Vincent Macaigne
Ursprung: Frankrike
Genom denna personliga och historiska fresk, Framtidens ankomst, bjuds vi på en tankeställare kring tid, minne och släktband, samtidigt som den återupptäcker en kollektiv filmstil som är framtagen av Cédric Klapisch. Filmen väver samman nutida observationer med ett bevarandesyn på det förflutna, utan att känna alltför stark nostalgi, i en filmisk regi som noga framhäver kopplingarna mellan olika tidsepoker.
För att förlänga biopplevelsen kan du ta del av biofilmerna som har premiär i maj, de filmer du bör se just nu och vårt urval av filmer som visades på Festival de Cannes 2025.
