Det är en färg som har blivit en ikon i huvudstadens landskap. Denna berömda mörkgröna färg, som ibland kallas flaskgrön, återfinns i många av Paris gatumöbler, från offentliga bänkar till Wallace fontäner. Men varför valde man just den här färgen? Än en gång är det ett arv från Haussmanns omvandling av Ljusets stad.
Under Det andra kejsardömet, Napoleon III, med stöd av Seines prefect Georges-Eugène Haussmann, inledde en dramatisk omdaning av Paris. Kejsaren ville skapa mer naturlighet och harmoni i huvudstaden. Under hans ledning, och med Haussmanns stadsplaneringsvision, uniformerades stadens inventarier — givetvis lampor, kiosker, bänkar, Morris-kolonner — i en mörkgrön. Detta val symboliserade både modernitet och en visuell koppling till växtligheten i de nya parkerna och boulevarderna. Idén var då att stadens möbler skulle smälta samman med växtligheten och stenmaterialet, utan att störa det omgivande landskapet.
Detta färgval, som kodifierades redan på 1800-talet, är en del av standardiseringstraditionen i Paris stadsdesign. I det offentliga rummet har denna gröna färg blivit en visuell signatur. Den kallas ibland "Carriage Green", men används också på räcken, barriärer och skyltar. Det ger en visuell kontinuitet i de offentliga rummen och förstärker den parisiska identiteten vid varje hållplats och i varje park.
Denna sida kan innehålla AI-assisterade element, mer information här.
