Cosmofania vid Maubuissons kloster: en samtidskonstutställning om det heliga och det osynliga

Vad om det osynliga kunde betraktas? I Saint-Ouen-l’Aumône, i Val-d’Oise, tar Abbaye de Maubuisson emot Cosmofania, en kollektiv utställning av samtida konst som ägnar sig åt det heliga, riterna, minnet och de osynliga världarna, från 11 oktober 2026 till 21 februari 2027. Det tredje och sista kapitlet i cykeln Métamorphoses du sacré samlar tretton konstnärer i rummen i det gamla cisterciensklostret.

Ordet Cosmofania finns inte officiellt i det franska språket. Det förenar kosmos, som på grekiska betecknar världen eller universum, och phainein, som betyder visa eller avslöja. Utställningen fokuserar därmed på allt som inte syns omedelbart, men som kan träda fram genom gester, föremål, ljud eller symboler. Efter Mandorla och Inkarna öppnar detta sista kapitel upp för reflektionen kring kollektiva trosuppfattningar, riter, berättelser som förs vidare och de olika sätten att förhålla sig till det som överträffar oss.

• Läs också
• Vad finns det att göra i Val d'Oise (95)? Kulturarv, bra adresser och aktiviteter, idéer för utflykter
• Inkarna: våra foton från Yosra Mojtahedis utställning på Maubuisson-abbyn
• Veckans bästa tips 27 juli–2 augusti 2026 i Paris och Île-de-France

Redan i början av vandringen sätter stenarna och kristallerna, lånade från Nantes naturhistoriska museum, tonen. Dessa material har länge funnits i tro och andliga praktiker och de kommunicerar med verken som står utställda i klostret. Marion Flament hämtar därmed inspiration från själavägningens väsen med Psychostasie, en installation bestående av keramiska rosenkransar och glasformer. Régine Cirotteau presenterar fotografier av vulkaniska landskap som tagits i Neapel, medan Ronan Masson föreställer en sorts grotta befolkad av jättar med huvuden vänt upp och ner.

Rundvandringen tar även in andningen, rörelsen och ljudet. Tal Waldman knyter teckningen till medveten andning i en samling målningar, videor och glas-skulpturer. Charles Fréger fotograferar de snurrande dervischerna, de sufiska dansarna vars rotationer följer en andlig praxis. Erik Nussbicker omvandlar animaliska material till instrument, medan Dany Leriche och Jean-Michel Fickinger visar traditionella marionetter fotograferade i Mali, kopplade till ceremonier och gamla berättelser.

Flera konstnärer ägnar sig också åt platsens minne och hur överföringen av traditioner sker. Philippe Deloison levandegör nunnorna som levde i flera sekler vid Maubuisson-klostret genom teckningar och texter skrivna i automatiskt skrivande. Bénédicte Estripeau samlar minnen, symboler och vittnesmål i ett stort textilverk med titeln Nos Sorcières. Shana Rouaix använder trummans dån för att få rummen att eka och påminna om de gamla cistercienska sånger som en gång hördes i klostret.

Vissa installationer är tänkta att komma till liv under föreställningar. Darius Dolatyari-Dolatdoust skapar ett textilt rum bestående av masker, kostymer, målningar och ljud kring exil och familjeminne. Chloé Viton tar å sin sida igenom myten om Romulus och Remus i ett verk som blandar skulptur, teckning och kostymer. Vernissagen den 10 oktober 2026 kommer också att ge upphov till flera konstnärliga interventioner, däribland en performance av Ronan Masson, skapandet av ett mandala av Tal Waldman och ett musikaliskt solo av Erik Nussbicker.

Under det gemensamma kuratörskapet av Marie Ménestrier och Emmanuel Reiatua Cuisinier, Cosmofania samlar trettont artister på en plats som präglas av mer än åttahundras historia. Utställningen söker inte ge en entydig definition av det heliga, utan visar hur det heliga kan framträda i materia, i gester, i ljud och i berättelser. Var och en uppmanas därefter att låta sig vägledas av vad man ser, hör eller känner under besöket.

Denna sida kan innehålla AI-assisterade element, mer information här.