På Montreuil, i Seine-Saint-Denis, persikomurarna är en del av den lokala historien. Under flera århundraden har dessa murar gjort det möjligt att odla persikor trots klimatet i Île-de-France. Platsen är idag känd som ett exempel på urban odlingskultur i staden.
Deras historia sträcker sig tillbaka till 1600-talet. Deras uppgift är enkel: skydda träden mot kylan och hjälpa dem mogna bättre. Väggarna, ofta putsade, lagrar sommarvärmen från solen under dagen och avger den när temperaturen sjunker. Denna metod skapade ett mikroklimat som passar persikans odling. Träden planterades längs väggarna och styrdes sedan efter hand som de växte. Trädgårdsmästarna kunde därmed få frukt nära Paris, i ett område som egentligen var mindre lämpat för just denna odling.
En av de teknikerna som används i Montreuil kallas palissage à la loque. Den går ut på att fästa persikogrener mot väggen med små tygremsor. Denna metod gör att grenarna kan spridas ut, frukterna får solsken och man underlättar skötseln. Detta arbete kräver precision. Trädgårdsmästare beskär träden, följer tillväxten och formar dem efter väggen. Det här hantverket förklarar delvis ryktet kring pêches de Montreuil.
På 1800-talet spelade murs à pêches en betydande roll i staden. En stor del av Montreuil var då avsatt för denna odling. Frukten såldes på marknaderna i Paris och uppskattades för sin kvalitet. Med tiden avtog den här verksamheten. Ankomsten av järnvägen underlättade transporten av frukt från andra regioner. Urbaniseringen minskade också odlingsytor. Många murar försvann eller övergavs.
De persikomurarna hade nästan försvunnit helt. Platsen hotades också av stora utvecklingsprojekt, särskilt utbyggnaden av motorvägen A86. Deras bevarande har möjliggjorts tack vare flera mobiliseringar. Horticulturister, därefter lokala föreningar, väckte uppmärksamhet om detta kulturarv. Ett första skydd infördes under andra världskriget, och senare klassades en del av området 2003 som kulturmiljö och landskap. Sedan dess har föreningar, bland andra MAP, volontärer och Montreuils kommun successivt restaurerat murarna, vårdat tomterna och öppnat platsen för allmänheten. Persikomurarna har därmed överlevt tack vare en kombination av officiellt skydd och lokalt engagemang.
De persväggarna är idag klassade som Anmärkningsvärd trädgård eftersom de vittnar om en äldre lantbruksliknande organisation i en urban miljö. Platsen bevarar spår av ett landskap av murar, parceller och odlingstekniker som har präglat Montreuils historia. Denna klassificering lyfter också fram ett kulturarv som fortfarande lever. Föreningar sköter vissa parceller, restaurerar murar och anordnar aktiviteter kring trädgårdsskötsel, ekologi och kunnandets överföring.
Syftet är inte att återgå till den intensiv produktionen som rådde förr. Däremot gör deras återställande det möjligt att få fruktträd att växa igen, bland annat persikoträd, på vissa områden. Det är en av projektets utmaningar: laga murarna så att de återfår sin ursprungliga funktion. Tillvägagångssättet är därför både kulturarvsskyddande, ekologiskt och pedagogiskt: att visa hur dessa murar fungerade, bevara ett hantverk och ge fruktträden en ny plats i stadslandskapet.
Denna sida kan innehålla AI-assisterade element, mer information här.
Datum och tidtabeller
Av 17 maj 2026 På 26 december 2027
Plats
Murs à pêches - Montreuil
Impasse Gobetue
93100 Montreuil
