I hjärtat av 20:e arrondissement, mitt bland husen, döljer sig en liten juvel. En överlevare, en tidskapsel som utmanar stadens jäkt: Ermitaget pavilion. Det är ingen glamorös sevärdhet, inget ikoniskt motiv som man ser på alla vykort till paris, utan snarare ett märke från ett förflutet, en "folie" från 1700-talet som mirakulöst nog undkom stadens girighet.
För att upptäcka den måste du bege dig till området kring Porte de Bagnolet, ett oväntat hörn i utkanten av Paris. Där, bakom ett diskret stängsel, breder en liten trädgård ut sig och avslöjar Pavilljonen. Det är som en liten , rakt ur en Watteau-gravyr, som står där som av magi.
Det är den sista kvarlevan av slottet i Bagnolet, en stor landsbygdsgård som en gång tillhörde Regent Philippe d'Orléans och senare hertiginna Anne-Marie de Bourbon, under 1700-talet. Det är också ett sällsynt exempel på paviljong från Régence-epoken.
Föreställ dig: på den tiden var detta område bara fält, franska trädgårdar och frodiga lustgårdar. Hertinnan, trött på protokollet vid Versailles och det pampiga Paris, drog sig tillbaka hit för att njuta av de enkla glädjeämnena i det lantliga livet. I denna idylliska anda lät hon bygga detta lilla hus, mellan 1722 och 1727, en ermitage där man kunde dricka te, läsa eller helt enkelt drömma bort från världen.
Det som slår en när man upptäcker Hermitagepaviljongen är dess mänskliga skala. Här finns inga monumentala kolonner eller storslagna fresker, bara en subtil elegans. Inne i byggnaden möts man av mysiga salonger med finstämda trädetaljer och ursprungliga väggmålningar.
Tyvärr är det inte vanligt att man kan delta i guidade turer för att komma in, men du kan blicka på den utifrån genom gallergrindarna, eftersom paviljongen och dess trädgård är väl synliga.
Denna sida kan innehålla AI-assisterade element, mer information här.
Plats
Paviljongen vid Hermitage‑paviljongen
148 Rue de Bagnolet
75020 Paris 20
